Här var det tyst, hur går det?
Jo, i helgen var jag i Guds hus och såg på när en kvinna i vitt lakan skvätte ner en bäbis med vatten. Detta avslutades naturligtvis med bullar och tårta, förmodligen för att fira att det lilla barnet överlevde den kraftiga kallsupen. Och varför ta en, när man kan ta två? Jag vet inte, men det blev tre, och på vägen hem satt jag i sockerchock och tuggade fradga medan byxlinningen genast spände åt. Det var ju dumt.
Kan vara så att det även råkade bli en pizza häromdagen också, för att det absolut inte fanns tid i mitt hektiska förkylningsliv att laga riktig mat. Mest eftersom all tid gick åt till att försöka överleva snorstrypningen som pågick i mina luftvägar.
Men bortsett från detta så trippar allt nästan på i sina vanliga spår!
Förutom livet i träningsspåret. Min Runkeeper har varit oaktiv i två veckor, och att det börjar bli skrämmande flåsigt att ta sig upp för trapporna till lägenheten. Det är faktiskt först nu som jag vaknar upp på morgonen utan att vara förstoppad i alla kroppsöppningar (när snoret går enda ut i öronen är det ingen höjdare att gå ut och springa liksom). Detta har såklart orsakat att jag inte är vän med vågen längre.
Jag är, trots detta, fortfarande såpass redig att jag faktiskt packat med mig träningskläder + löparskor till min weekendresa i Barcelona som jag sticker till imorgon. Vi ska ha konferens med jobbet, och företaget ansåg att det var roligare att sätta sig till bords i Spanien än hemma i Sverige. Ja, varför inte? Har även valt en tre timmars cykeltur som lördagsaktivitet, istället för picassomuseet eller rundvandring på fotbollsarena. Inser dock att jag får lämna bikinin hemma, även ifall hotellet har pool på taket. Kan ju absolut inte visa upp detta fladdriga köttstycke inför 60 kollegor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar