Vardagsmotion?

Har äntligen tagit mitt sunda förnuft till fånga och höjt upp skrivbordet, slängt av mig skorna och plockat ner en balansplatta från hyllan.

Så nu står jag här och svajar, och flåsar kunderna lite lätt i örat. Tydligen ska det vara bra för figuren att glida omkring på den här skapelsen. Räknas detta som vardagsmotion?

Växlar upp mot framtiden

Anledningen till att det inte blev något blogginlägg igår var inte för att jag låg i fosterställning och grät efter min obligatoriska måndagsvägning (resultaten var faktiskt enastående, se nedan).
Anledningen var att jag befann mig på landet ihop med min familj. På landet är asfalt och bredband fortfarande något nytt, och ett 3G-nät kommer nog inte komma på frågan förrän om ett par år. Att åka dit är ungefär som att transporteras ett par år tillbaka i tiden, och man bör icke förvånas över folk som fortfarande går till kyrkan på söndagarna. Självklart ligger vintern kvar på ett sånt här ställe, så min morgonrunda idag var hal, sölig och förbannat kall.

Men det är det värt, för det ger resultat! Igår stod vågen på 67,4kg vilket innebär att jag totalt gått ner 4,4kg! Magen har sugit åt sig 2cm sen förra mätningen, likaså midjan och låren. Det är bra, men inte fan nöjer jag mig med detta, utan här ska läggas i ytterligare en växel. På måndag ska jag börja med en ny intressant grej som jag googlat en del på, ska tydligen vara rätt bra grejer, iallafall enligt folk på youtube.

Återkommer om detta.

Turbofart

Och där sätter vi punkt för ännu en vecka, och ännu en helg som gått i turbofart.
Fast har man som jag sprungit igenom dagarna, är det väl inte så konstigt att tiden går fort?

Jag lyckades ta mig igenom 5km jogging utan stopp även idag, samma sträcka, på 2minuter mindre.
Där snackar vi fan i mig resultat.

På tal om resultat, imorgon ska jag linda in mig i måttband och ångest. Kan med endast ögonmåttet lova att magen fortsätter välla ut sina 90cm.
Helvete.

Fina resultat

JAG ÄR SÅ HIMLA NÖJD MED MIG SJÄLV! FAN TA VÅG OCH MÅTTBAND, IDAG HAR JAG KUNNAT JOGGA EN RUNDA PÅ 5KM UTAN STOPP!!!!!!!!!!!!!!!

Svett är fett som rinner bort!

Som att komma ut ur garderoben, ungefär

Att ha migrän är som att ha jordbävning i huvudet. Det känns som att skallbenet spricker och glider isär, och sen krockar igen. Har man riktigt otur blir det även ett vulkanutbrott mitt i allt, så att det sprutar ut lava genom dessa små sprickor, och brer ut sig som ett täcke i hela huvudet.

Det är nästan omöjligt att vakna upp dagen efter ett migränanfall och må helt hundra. Denna dagen går mest åt till eftersläckningsarbete och återupplivningsförsök. Det är inte fullt ovanligt att det kommer ett litet efterskalv också.

I dag stod en härlig powerwalk på schemat, och det blev det, fast helt utan power. Har man ägnat hela dagen åt återhämtning, är man inte så jätteintresserad utav att träna. Dessutom är man fullständigt livrädd för att orsaka ytterligare en naturkatastrof runt hjärnan. Dock behövde jag komma ut och vädra lite, för det blir lätt ganska rökigt och ont om luft där inne, och tankar i stil med kladdkaka och chokladpudding börjar komma till liv. Det är bara att öppna upp flåset och släppa ut dessa fulingar.

Men det var svårt, och idag räckte det inte med att googla på "hot body" för att få inspiration. Idag behövdes en omedelbar belöning. Typ som att gå ner till Hemköp för att hämta dessa:

Det som skulle vara ett par somriga converse var i själva verket ett par skidor....fast det känns så oerhört skönt att jag äntligen beställt ett par skor i rätt storlek. Jag vet inte hur många år jag förnekat min faktiska storlek för mig själv. Nu när jag är vuxen och ganska mogen, får man liksom ställa sig frågan vad som är sexigast- big foot eller nageltrång?

Jag känner mig klar med nageltrång, och redo för att acceptera att jag har storlek 39, och inte 38 som många tror.

Kallt blir varmt, fult blir fint

När det vrålsnöar, blåser och är cirka sjutusen minus ute så är det inte så motiverande att gå ut och fixa bikiniröv. Meeen, det var bara att stänga av hjärnverksamheten för att bli av med känslor och andra hemska hinder, och ge sig ut på den där lovade halvmilen. Man får tänka att varje steg man tar är ett steg närmare sol och värme, som man snart kommer få uppleva ihop med en lovely body. Punkt slut.

Ett ganska seriöst inlägg

Här har ni mig, klockan sex på morgonen, otroligt redig och redo för 20minuters skutt i vardagsrummet.

Jag gjorde det!

Jag och mina 90cm runt magen.

Ögonen var trötta och svullna, bergis 90cm i omkrets dem också. Tänker dock inte ge mig in i matchen att banta även dem.

Nu över till något mer seriöst, och faktiskt ganska allvarligt. Som man kan se på bilden nedan, ser jag kanske inte ut att vara en typisk person med klassad ohälsosam bukfetma. Jag har mätt cirka sju gånger igår, för att dubbelkolla, och resultatet säger fortfarande 90cm. 2cm över "varningssiffrorna". Det som är allvarligt i detta (förutom då att min syster som nyligen haft världens bästa unge i magen, ligger på 94cm, jämfört med mig som aldrig ens varit i närheten av förlossning) är alla dessa småtjejer som sitter hemma och googlar på samma sätt som jag. Hur mår en liten tjej när hon får reda på samma panikartade fakta som jag? Ett sånt besked lär ju bidra ganska duktigt till ätstörningar och annat onödigt.

Jaha?

Jag har såklart inte kunnat släppa dessa 90cm runt magen på hela dagen, och har nu googlat i ren panik för att undersöka ifall dessa siffror är normala att ha.

Det är dem.

Ifall man precis målat om i barnkammaren och är i vecka 33.

Hopp.

Jag kan också läsa mig till den fina informationen att är man som jag, ogravid, bör man inte stiga över 88cm runt magen då det anses som en hälsofara. För att citera:

"Bukomfång är en tydligare term än midjemått. Det är alltså inte i midjan du ska mäta utan 2 cm nedanför naveln. Det är viktigt att måttbandet är vågrätt så att det inte halkar upp i svanken. Titta gärna i en spegel så att du ser att måttbandet är rätt placerat. Dra inte in magen, utan andas ut lätt så att du är avslappnad när du mäter.
Under 80 centimeter = Bra
Mellan 80-88 centimeter = OK, men se upp
Över 88 centimeter = Hälsorisk"


Hopp.

Just nu känner jag bara hur allt håller på att brista, rasa ihop, och falla ner över mig som en ruin.

DEN SOM SA ATT MAN MÅR BÄTTRE AV ATT RÄKNA CENTIMETER ISTÄLLET FÖR ATT VÄGA SIG, BÖR SÖKA SKYDD NÅGONSTANS.

Veckoplanering

Hellre hetsblogga än hetsäta, så här kommer ett inlägg till!

Söndagar är dagarna då man inte ska röra sig ur fläcken. Vilodagarna som ska få en att känna sig redo inför en ny vecka av slit och vardagsbekymmer. Vad ska vi äta för middag? Hur ska jag lösa detta kundärendet? När får jag gå hem? Är det helg snart?

Mina söndagar är mer som en förberedelsedag, än en vilodag. Bortsett från min frenetiska träningshysteri, ska det även ansas ögonbryn, göras ansiktsmasker, tvättas golv, bytas sängkläder och vikas tvätt.

Jag, i mitt absolut vackraste skick.

En annan sak som passar ypperligt på mina förberedelse-söndagar, är att lägga upp en plan över hur jag ska få upp flåset under veckan som kommer. (flåsar inte så mycket vid mitt skrivbord på jobbet, utan det händer bara när jag vill att kunden ska lägga på) Då jag upplever en viss stress inför vad som komma skall (sommaren) inser jag att jag måste ta i med hårdhandskarna. Eftersom att:

så tänker jag, här och nu, lägga upp en plan som jag kommer göra allt för att hålla.

Måndag: Vila, hatar måndagar så kraftigt att jag måste ha tid till att sura.
Tisdag: Ställer klockan 30 minuter tidigare för att klämma in en omgång med min träningsdvd på 20 minuter.
Onsdag: Tar en powerwalk efter jobbet, jag ska låtsas att jag rusar mot torsdag och veckoslut = jag kommer trampa på som fan
Torsdag: Inleder dagen med träningsdvdns turboprogram, ska försöka le samtidigt för att anstränga ytterligare en muskel
Fredag: Eftersom jag slutar jobbet tidigt, har jag tid med att klämma in en powerwalk innan fredagsmyset
Lördag: En timmes intervallträning med risk för hjärtattack
Söndag: En timmes powerwalk/jogging, helst utan snö, tack.
(Vill lägga in en aktivitet som kallas 5+1=_ <--, men kan inte lova att det blir av då jag tänkt att det blir av, därav får det bara vara en liten parantes, och kommer att endast ses som en bonus)

Kommer att blogga om varje tillfälle, bara för att bevisa att jag är duktig. (bortsett från parentesen)

Imorgon avslöjar jag vikt och mått, kommer nog dö lite smått. 

På mitt vis

Att jag skulle packa väskan och ta mig ner till gymmet, är inte så jättesannolikt.
Jag är inte riktigt den typen som gillar att visa upp mitt illröda fejs på offentliga platser, och jag är alldeles för rädd för att bli sedd, analyserad och jämförd med. I mitt huvud tror jag att folk skrattar åt mig redan i omklädningsrummet när jag byter om. Föreställ er då känslan av att ställa sig i duschen efteråt, ihop med dessa fnitterflickor, efter en timmas utstudering på löpband och andra hemska maskiner.
Nej tack!

Hur löser man då detta på bästa sätt? För man blir ju faktiskt inte snygg utav att blunda hårt, hålla tummarna och viska någon slags trolleriformel.


Här är mitt alternativ till gym;
(Nu kommer många utav er att skratta och undra ifall jag verkligen är allvarlig.
Det är jag.)

 Det var en kravlös vinterdag som jag gick och köpte denna tidning, endast för dvd:ns skull. Jag hade dragit i mig en hamburgermeny till lunch, och en till middag, när jag sprang på denna i mataffären. Kunde inte annat än att se detta som ett tecken från ovan.  Den fick följa med mig hem, och tro det eller ej, den har startats, fullföljts och gjort nytta många gånger. Jag vevar ner persiennerna, höjer volymen, och kör i min ensamhet där ingen ser, med ett ansikte som är sprängande rött.

Nöjt gnäll

Här är en bild på mig när jag steppar omkring i snön. Mest för att visa att jag faktiskt gick ut, för det är lite typiskt mig att gärna skryta om hur bra jag är.

Följande textstycke kan jag dock inte skryta om riktigt lika mycket:

Jag gick 5km på 50minuter, det innebär att det tog mig cirka 10minuter att tugga igenom 1km.
Jag blev omkörd av broddklädda pensionärer vid flera tillfällen, och varje gång skulle dem le lite medlidande mot mig.
Jag hade lika gärna kunnat vara ute och gå i strumpbyxor och kjol.

Men vafan, jag blev av med 300kalorier och jag fick chansen att ge arga blicken till rediga joggare som skvätte ner mig med blöt snö.

Ett par heta tips

Eftersom detta är en sån oerhört seriös blogg, så måste den ju såklart innehålla lite tips som alla mina fans (?) kan ta del av.

Till att börja med, vill jag tipsa om att skaffa en figurspegel samt en badrumsvåg. Kombinera dessa två, och du är snart igång med att lägga om ditt liv.

(Dessa köp kommer även att orsaka andra köp, så ett annat hett tips lite vid sidan av är att bli rik. För du kommer, och behöver, skaffa många nya prylar.)

När du spridit ut ditt liv som en stor karta över köksbordet kommer du förmodligen att inse att du måste addera lite kroppsrörelse, flåseri samt svett i ditt liv. Denna insikt behöver ett par nya skor.

Eftersom skorna ser så förbannat fåniga ut ihop med noppriga mysbrallor och sliten t-shirt, är det lika bra att du köper lite nya träningskläder också, för annars kommer du ändå inte komma ut i spåret, och skorna kommer stå och håna dig i skohyllan vilket leder till tröstätande och viktuppgång.

Nästa tips är att skapa en riktigt rivig och peppande spellista som du kan använda som hjälpmedel när du är ute och använder din nya, svindyra, utrustning. Min heter "Fläskkiller", vilket är otroligt passande då den får mig att ge det där lite extra.

Här nånstans kommer jag att behöva nämna det känsliga ämnet mat. För det är inte bara vad folk säger, utan det stämmer att kostvanorna spelar stor roll för hur din lekamen ser ut (och uppför sig). Skippa glåmig hy, huvudvärk och fetma genom att utesluta sådant som inte passar sig i en nyttig människas kropp. Jag kommer förmodligen gå in djupare i detta ämne vid ett annat tillfälle, och ägna ett helt inlägg om just detta.

Källan på dessa tips är jag själv, och jag lovar att jag har en poäng.

Vad väntar du på?

Här är köpet

Som ledde till detta köpet

Som orsakade detta köpet

(Vet att denna bild får min kropp att se "färdig" ut, och jag håller med. Problemet är bara att när jag klär av mig pyser det ut saker här och där som gör mig lite obekväm. Dessa obekvämligheter är jättebra på att försvinna så fort jag är påklädd, men eftersom jag inte tänker vara fullt påklädd under min Kreta-resa om tre månader, måste jag forma till mig innan dess.)

Som skapade kaloriförbränningar och kraftiga svettningar ute i naturen

Som resulterar i viktnedgång. Hela 4kg har lämnat min kropp på cirka en månad, tummen upp!

Priset på detta kalaset då? VILJA

Check!

Sådär ja, dagens redighetsmoment avklarat.

Eftersom att jag jobbar så fruktansvärt mycket på vardagarna, försöker jag alltid komma ikapp hela veckans uteblivande träning på helgerna = hålla en fart som gör att det nästan svartnar för ögonen på mig samt sprattla så förbannat med armar och ben jag försörjer hela området med vindkraft under den timman jag är ute. Detta innebär såklart att jag på riktigt oroar mig för hjärtattack, och undrar vafan jag tar mig till om (läs när) olyckan är framme? Tips någon?

Eftersom att jag nyligen varit en utav Sveriges lataste människa (skryter inte om det) har jag haft lite svårigheter med uthålligheten. Efter att ha googlat fram en lösning på detta, insåg jag att intervallträning är något för mig. Problemet är bara att jag inte alls har tid med att räkna sekunder eller glo på ett tidtagarur när jag är ute och försöker överleva en hjärtattack. Därför har jag komponerat ihop en egen variant där jag sprang/powerwalka varannan låt istället. (För musik när man är ute på kroppsformning är ett måste, sätter liksom eld i röven på mig kan man säga) Funka rätt bra, skönt med cirka 3 minuter hets, för att sedan lugna ner sig något i 3 minuter.

Och när man känner att benen håller på att vika sig, och huvudet snurrar, ja då är det typiskt mig att ta i liiite till. Fick ingen luft det sista, gött! Då vet man att man blir snygg tillslut.

Gillar hur allt hänger ihop, denna vackra och läckra utsikt kommer att skapa en läcker och vacker utsikt för dem som tittar på mig tillslut. Finns liksom inget dåligt i att röra på sig, jag ser bara winwin i det hela.

Drogad mallgroda

Jag har aldrig någonsin förstått mig på det där människorna som snackar om att träning är beroendeframkallande, att det är deras drog och att om dem inte tränar så dör dem (borde ju iofs ta ett tag innan man dör utav att inte träna, jag har levt otränad i 23år och jag lever än)

Jag har alltid tänkt att såna människor bara är mallgrodor.
Att dem tvingar ut sig själva i elljusspåret, eller bland maskinerna på gymmet. Att dem gråter i duschen, alternativt bara snackar skit. Att dem vill att man ska tro att dem ägnat 3timmar på längdskidor i lördags, när dem egentligen sov till halv tre och åt hemlevererad pizza till frukost.

Jag har alltid tyckt att dem är konstiga.


Nu har jag, under cirka sex veckor, agerat mallgroda med träningsvärk och gråtstunder i duschen.
Och igår hände det.

"Herregud vad jag längtar efter att komma ut och springa"
Där. Jag sa det. Till alla. Högt.
Min frukostmacka gled sakta ner i halsen och alla arbetskamrater tittade på mig med en blick som utstrålade "Va?"
Jag skämdes.

Sanningen är att efter sex aktiva veckor av flås, så har jag börjat känna mig sugen på riktigt att utföra sådana typer av aktiviteter.

Därför undrar jag, varför sitter jag kvar här i pyjamasen? Varför är jag inte ute och drogar på lummiga skogsstigar i mina nya skor?

Färdigflåsat

Och till slut så kastade jag av mig morgonrocken, skvätte vatten i ansiktet och gav mig ut mot beach 2013.

 Känns skönt att jag la ihop ett plus ett och tillslut insåg att skorna inte gör någon nytta i skohyllan.
 Dem måste användas för att kunna uppnå resultat.

Skorna som jag förövrigt fick med mig hem från stan förra helgen, med ett enormt hål i plånboken. Man kan säga att jag hamnade i en liten ekonomisk kris efter att jag betalat dem.

Jag hoppas då jävlar att det kommer löna sig!