Att jag skulle packa väskan och ta mig ner till gymmet, är inte så jättesannolikt.
Jag är inte riktigt den typen som gillar att visa upp mitt illröda fejs på offentliga platser, och jag är alldeles för rädd för att bli sedd, analyserad och jämförd med. I mitt huvud tror jag att folk skrattar åt mig redan i omklädningsrummet när jag byter om. Föreställ er då känslan av att ställa sig i duschen efteråt, ihop med dessa fnitterflickor, efter en timmas utstudering på löpband och andra hemska maskiner.
Nej tack!
Hur löser man då detta på bästa sätt? För man blir ju faktiskt inte snygg utav att blunda hårt, hålla tummarna och viska någon slags trolleriformel.
Här är mitt alternativ till gym;
(Nu kommer många utav er att skratta och undra ifall jag verkligen är allvarlig.
Det är jag.)
Det var en kravlös vinterdag som jag gick och köpte denna tidning, endast för dvd:ns skull. Jag hade dragit i mig en hamburgermeny till lunch, och en till middag, när jag sprang på denna i mataffären. Kunde inte annat än att se detta som ett tecken från ovan. Den fick följa med mig hem, och tro det eller ej, den har startats, fullföljts och gjort nytta många gånger. Jag vevar ner persiennerna, höjer volymen, och kör i min ensamhet där ingen ser, med ett ansikte som är sprängande rött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar