Pinsamma avslöjanden

En liten miss jag gjorde när jag startade igång projektet "Kroppsformning  2,0" var att bara väga mig, och inte mäta en endaste centimeter nånstans.
Inte för att jag ville dölja sanningen för mig själv, utan för att måttbandet varit spårlöst försvunnet.

Eftersom vågen aldrig ger någon tröst varje måndagmorgon när jag väger mig, har jag insett att jag verkligen behöver ett måttband, i hopp om att se förändringar på det istället.
Sagt och gjort, ett måttband inhandlades och snart kommer jag att publicera resultaten.
Skall bara låta denna panikattack som just lagt sig, avta något.

Så.

Vågen, som för sju veckor sen vräkte ur sig siffrorna 71,8kg, står idag på 68,8kg. Det tycker jag är lite som en käftsmäll. Jag hatar vågen, vi är absolut inte kompisar. Någon sa att man väger mer med träningsvärk (check) någon annan sa att man väger mer innan mens (check) och en tredje att man inte ska bry sig om denna ouppfostrade maskin, utan hålla sig till måttband. (CHECK!!!!)

Desperat som man är, slet jag av mig pyjamasen och mätte alla pinsamma kroppsdelar i ren panik.
Magen, mitt största problemområde, slutade inte vara problematiskt med sina 90cm. Är det okej att skylla på sina breda kvinnohöfter som en dag kommer funka alldeles utmärkt vid barnafödsel?
Midjan är 72cm, inte lika pinsamt, men det ser naturligtvis lite skojigt ut.  Jättesmal VS jättebred. Låren är köttiga och saftiga med sina 58cm, och rumpan (som visserligen ska vara lite stor, dock kanske inte fullt så dallrig som min råkar vara) är 104cm. Vill dock verkligen inflika att dessa 104cm är mest bra centimetrar, då den mest ser mumsig ut än ohälsosam. Iallafall i ett par tajta jeans. Fast jag använder sällan jeans, för magen är ivägen.

Kan ju bara tillägga att måndagmorgon, som redan är rätt jobbig som den är, inte blev bättre utav dessa resultat. Hoppas verkligen på förändring nästa vecka då jag kommer att uppdatera mina siffror.