Påskris

Och som vanligt när man har lite för mycket flyt och livet går lite väl bra, så kommer det en baksmäll.
Denna gången är det halsont och feberattacker som dyker upp bland lyckad viktnedgång och fastanställning på jobbet.
Det verkar som att det är totalt omöjligt för livet att uppnå hundraprocentig perfektion.


Jag är så himla risig på påsk, hur vitsigt det än låter, och Runkeeper har legat inaktiverad hela långhelgen. Detta får mig att känna mig både påsig och krisig.
Då är det ju tur, att man hostar och snyter sig så hårt att magen får sin dos träning iallafall. Jag hoppas att detta snor som jag har (hade) fanns i mig vid förra vägningen, och att jag nu då snytit ut ett par kilo i vikt.
Det vore bra.
För annars ser det rätt mörkt ut.

Vardagsmotion?

Har äntligen tagit mitt sunda förnuft till fånga och höjt upp skrivbordet, slängt av mig skorna och plockat ner en balansplatta från hyllan.

Så nu står jag här och svajar, och flåsar kunderna lite lätt i örat. Tydligen ska det vara bra för figuren att glida omkring på den här skapelsen. Räknas detta som vardagsmotion?

Växlar upp mot framtiden

Anledningen till att det inte blev något blogginlägg igår var inte för att jag låg i fosterställning och grät efter min obligatoriska måndagsvägning (resultaten var faktiskt enastående, se nedan).
Anledningen var att jag befann mig på landet ihop med min familj. På landet är asfalt och bredband fortfarande något nytt, och ett 3G-nät kommer nog inte komma på frågan förrän om ett par år. Att åka dit är ungefär som att transporteras ett par år tillbaka i tiden, och man bör icke förvånas över folk som fortfarande går till kyrkan på söndagarna. Självklart ligger vintern kvar på ett sånt här ställe, så min morgonrunda idag var hal, sölig och förbannat kall.

Men det är det värt, för det ger resultat! Igår stod vågen på 67,4kg vilket innebär att jag totalt gått ner 4,4kg! Magen har sugit åt sig 2cm sen förra mätningen, likaså midjan och låren. Det är bra, men inte fan nöjer jag mig med detta, utan här ska läggas i ytterligare en växel. På måndag ska jag börja med en ny intressant grej som jag googlat en del på, ska tydligen vara rätt bra grejer, iallafall enligt folk på youtube.

Återkommer om detta.

Turbofart

Och där sätter vi punkt för ännu en vecka, och ännu en helg som gått i turbofart.
Fast har man som jag sprungit igenom dagarna, är det väl inte så konstigt att tiden går fort?

Jag lyckades ta mig igenom 5km jogging utan stopp även idag, samma sträcka, på 2minuter mindre.
Där snackar vi fan i mig resultat.

På tal om resultat, imorgon ska jag linda in mig i måttband och ångest. Kan med endast ögonmåttet lova att magen fortsätter välla ut sina 90cm.
Helvete.

Fina resultat

JAG ÄR SÅ HIMLA NÖJD MED MIG SJÄLV! FAN TA VÅG OCH MÅTTBAND, IDAG HAR JAG KUNNAT JOGGA EN RUNDA PÅ 5KM UTAN STOPP!!!!!!!!!!!!!!!

Svett är fett som rinner bort!

Som att komma ut ur garderoben, ungefär

Att ha migrän är som att ha jordbävning i huvudet. Det känns som att skallbenet spricker och glider isär, och sen krockar igen. Har man riktigt otur blir det även ett vulkanutbrott mitt i allt, så att det sprutar ut lava genom dessa små sprickor, och brer ut sig som ett täcke i hela huvudet.

Det är nästan omöjligt att vakna upp dagen efter ett migränanfall och må helt hundra. Denna dagen går mest åt till eftersläckningsarbete och återupplivningsförsök. Det är inte fullt ovanligt att det kommer ett litet efterskalv också.

I dag stod en härlig powerwalk på schemat, och det blev det, fast helt utan power. Har man ägnat hela dagen åt återhämtning, är man inte så jätteintresserad utav att träna. Dessutom är man fullständigt livrädd för att orsaka ytterligare en naturkatastrof runt hjärnan. Dock behövde jag komma ut och vädra lite, för det blir lätt ganska rökigt och ont om luft där inne, och tankar i stil med kladdkaka och chokladpudding börjar komma till liv. Det är bara att öppna upp flåset och släppa ut dessa fulingar.

Men det var svårt, och idag räckte det inte med att googla på "hot body" för att få inspiration. Idag behövdes en omedelbar belöning. Typ som att gå ner till Hemköp för att hämta dessa:

Det som skulle vara ett par somriga converse var i själva verket ett par skidor....fast det känns så oerhört skönt att jag äntligen beställt ett par skor i rätt storlek. Jag vet inte hur många år jag förnekat min faktiska storlek för mig själv. Nu när jag är vuxen och ganska mogen, får man liksom ställa sig frågan vad som är sexigast- big foot eller nageltrång?

Jag känner mig klar med nageltrång, och redo för att acceptera att jag har storlek 39, och inte 38 som många tror.

Det sket sig idag

Dagens kaloridödare och kroppsformare skulle vara ett 20minuters skuttpass på morgonen.
Så blev det inte.
Man kan se det som ett misslyckande, eller som en olyckshändelse.

Det var ett mindre trevligt uppvaknande jag hade i morse, med kräkningar och hemsk migrän.
Men trots det inställda träningspasset, har jag ändå lyckats hålla mig i trim. Genom att inte äta, och spy en del, har jag liksom landat på plus minus noll. Tog faktiskt fram min vän måttbandet för att mäta bukomfånget efter en sån här dag, bara för skoj skull. 87cm! 3cm mindre.

Tyckte helt klart jag var förtjänt av en pizza. Tänker inte (m)äta igen på ett tag.






ps. jag hoppas verkligen folk förstår att jag hellre föredrar skuttpass framför migränspyor som viktminskningsmetod